Jag har alltid stått på mina egna ben, jag har alltid löst saker själv, jag har alltid tagit mina vänner/min familj i första hand och glömt bort mig själv. Jag har aldrig tänkt på mig själv, aldrig någonsin. Jag har alltid vart så envis och jag har alltid velat fixat allt själv och det har jag gjort också. Men nu står jag här när hjälpt både min familj på olika sätt och alla mina vänner, men jag? Jag står här och vet ingenting om mitt liv längre, vet absolut ingenting. Jag är på botten, jag mår så dåligt som man kan må just nu. Jag har sagt till allt och alla att jag aldrig någonsin kommer ge upp och att ingen kommer vinna över mig. Men jag vet inte längre, jag vill bara ge upp. Jag är så svag, så jävla svag. Det gör så ont, jag orkar inte. Jag vill bara ha ett svar, men ändå inte. Jag är så glad över dom som står vid min sida nu och verkligen ställer upp. Falska vänner som bara leker kan dra långt åt helvete. Jag klarar mig, men jag vet inte hur länge till. Jag är stark och jag ska fixa allting!!