Det här med att blogga går inte bra alltså, haha men nu försöker jag igen

har gått i skolan dom senaste veckorna, haft höstlov, träffat bästavän och chillat hos prins

men whatever, massa som hänt dom senaste dagarna. men jag orkar inte bry mig 

jag har gjort mitt val nu på riktigt och jag ska forsätta mitt liv utan dig

jag har mina underbara vänner vid min sida som hjälper mig med allt

har vart med eve på q dom senaste dagarna, behövde träffa alla lite

men idag ska jag till stallet blir nog där hela kvällen, men först skolan!♥

Jag tror nog ingen förstår min kärlek till mina hästar, mina egna pojkar. Mina solstrålar, dom som får mig att klara av en dag. Jag älskar dom mer än allting. Språket jag har med dom kan ingen förstå, dom är bäst. En dag utan dom känns som en evighet, som att tiden stannat. Inte ett steg utan er i mitt liv♥

Har vart as mycket knas på sistonde därför jag inte bloggat, men jag saknar mitt gamla liv

då jag bara levde med mig själv och mina vänner, så jävla skönt

men tillbaka till det, fast sköta sig och gå i skolan eftersom ja blivit duktig! 

idag har jag vart med eve, alltid lika skönt att vara med sin andra halva

sen har ja snackat med omar lite nu på kvällen och nu ska jag försöka sova

en vecka kvar sen lov, bara att kämpa på

Har inte bloggat på vet inte hur länge? Men ni som bara läser min blogg vet säkert inte att jag är tillbaka i Sverige hos mamma. Anledningen till varför jag åkte tillbaka var för att jag för det första inte trivdes där, jag hade för stor saknad hem efter allt och alla, och jag kommer bättre överäns med mamma. Så jag flög hem själv, började i domarhagen igen. Trodde jag aldrig, nu har jag gått där i 2 veckor ungefär. Allt rullar på som det ska, blivit lite för mycket knas den senaste veckan. Misstag som misstag, någon gång lär man sig. Bara att resa på sig och ta nya tag. Men idag har jag inte gjort någonting alls, utegångsförbud osv, träffat rodelio en stund iaf!♥

Åker till thailand om 3 dagar, det känns förjävligt vill verkligen inte

men ska ge det ett försök, funkar det inte så funkar det inte

så vet inte om jag kommer blogga nå mer förns jag är i thailand

har inte tid just nu, ska till UM nu sen till stallet 

ska spendera massor med tid med prinsen, sen ska jag ta in minsk och sergej

pussa på dom lite och säga hejdå, i helgen blir jag ute med alla vänner

usch va jag hatar dethär!!

Hur länge är det meningen att jag ska orka? Hur mycket skit är det meningen att jag ska gå igenom? Jag orkar inte mera, jag vill bara ha någon vid min sida som kan älska mig och förstå. Jag har min bror och mamma vid min sida som alltid hjälpt mig. Men när jag ska åka halva jordklotet bort från dom rinner tårarna ner. Känslan att åka ifrån min kärlek, mitt allt, min pojkvän. Jag klarar inte av avståndet, det gör så ont. Snälla, vill bara att någon räddar mig i sista sekunden. För jag orkar inte mera, och jag orkar inte längre stå på mina egna ben. Ingen ser någonting, det är helt svart framför mina ögon, bara rädsla. Jag vet inte vad jag ska göra, vad jag kommer göra. Men vad som än händer så kommer jag alltid älska er. Och mamma du ska vara stolt över att du orkat så länge med mig även efter all skit jag gjort.

Den är knappt 2 veckor kvar tills flygbiljetten är bokad..

jag mår så sjukt jävla dåligt just nu så jag inte kan beskriva 

jag orkar inte blogga heller, men tänkte visa att jag lever iaf 

men nu ska jag ta en cigg och åka till prinsen, sen träffa rodelio

tror jag skulle träffa eve en stund idag också, allt blir bra gumman!

min änglar, finns inga bättre!!♥

Har vart mycket dom här dagarna med allt, därför jag inte bloggat

men nu ska jag försöka komma igång igen 

ska snart ta mig en dusch sen fixa mig och möta eve 

vi ska dra till stan och chilla bara, längesen vi två gjorde någonting faktiskt

men nu måste jag skynda mig, får se vart jag sover ikväll! 

Legat hemma hela dagen men nu börjar det blir jobbigt

för många tankar o känslor osv, så åker till prinsen ett tag och rider ut i regnet

måste få tänka på nå annat, att bli sviken av den man älskar är de värsta som finns

fuck allt, thailand om 2 veckor och jag vill inte. sårad också, fuck this world..

20 dagar kvar till det är sagt att jag ska åka, jag vet själv inte vart jag står. Alla papper är skriva, allt är betalt, allting är klart. Men jag, som ska göra det här står still. Det är helt svart framför mina ögon, jag vet inte hur jag ska hantera allting. Det blir för mycket på samma gång, benen bara blir svagare, huvudet blir bara mer åt helvetet. Allting går fel, ingenting går som det ska. Jag är vilse, helt vilse. Jag går runt i en cirkel och hoppas på bättre tider fast jag inte ens ser slutet på allt det här. Jag försöker verkligen göra allting för att få allt att funka, jag gör precis allt. Men när jag har fått allt på plats, kommer de nå nytt som fuckar det. Allt går bara runt och runt utan slut. Jag skriker till hela världen att jag behöver hjälp ur det här, men ingen hör mig, ingen.  

Orkar inte blogga så mycket just nu, blir bara depp

vet inte om jag klarar av så mycket mera, det visar sig jag försöker iaf..

men igår var jag bara hemma med älsklingen, köpte massa gott och bara myste

har nyss vaknat och jag ska bara äta och sen åka till stallet

ska rida prinsen och örn, sen efter det ska jag bara chilla hemma♥

Nu går jag och möter kevin så går vi till stan, blir nog där hela kvällen

kan behövas, fan va skönt att va med sina vänner ibland alltså

bloggar mera ikväll eller imorgon, ni får en bild på hur jag ser ut idag också

mår inte speciellt bra så det var mest mjukiskläder osv

Var på stan igår, mådde verkligen inte bra så drog dit och hade kul

gud vad jag saknat mina underbara vänner!

chillade vid beppes och bara skrattade, dampade osv.

kom hem runt 12, somnade typ på morgonen kunde verkligen inte sova

sen vid halv 10 vaknade jag, drog till höjden och gjorde pissprov osv

åkte t prinsen och nu ska jag fixa mig och dra till stan!♥

Ska snart ut och ta en cigg med eve, snacka lite osv

åker ju snart så måste träffa alla mina vänner innan också 

hitta på nå riktigt kul också, men det fixar vi nog

ska till grönan med eve också, äääh måste fixa det här alltså

slösat bort mitt liv på så mycket skit, men såååånt är livet

hahaha, asso jag pallar inte med soc eller något längre. tagga pissprov på tisdag

sen äreee slut med sånt, hej nya livet! asso jag är så övertrött

snackar om allt och ingenting, nu ska jag ut och ta min jävla cigg sen kolla på film!♥

Igår gjorde jag ingenting, var hos prinsen osv chilla hemma

åt med med båda mina bröder, mamma osv. var väl trevligt haha

åkte till prinsen igen vid 10 på kvällen och gav han en godnatt puss, bästa! 

men idag vaknade jag runt 11, ska snart till prinsen sen till min moster

har nyss beställt 3 bikinisar också, det behövs

ska ju inte vara i sverige på flera månader så, deee suger..

Har inte gjort så mycket dom senaste dagarna faktiskt

igår var jag i stockholm med pappa hela dagen, fixade visum osv

har inte vart hos prinsen på 2 dagar, gud vad jag saknar honom. min prins!

men imorgon ska jag dit. efter stallet blir det bara att softa hemma med nå gott

standard typ, har inte vart på stan på tvär länge. men vem orkar?

åker om 4 veckor också, så är jävligt ledsen just nu också, men vad ska jag göra?

bara att åka dit och göra allt jag kan, åh min älskade mamma. kan inte lämna dig.♥

Jag vill bara skriva av mig, och det får bli att jag skriver här. Jag vill att alla ni som läser min blogg och många fler men iaf, ska veta vad jag egentligen gått igenom. Jag kan inte skriva ut allt och det hoppas jag ni förstår. Jag kan skriva ut det, men jag vill inte. Jag har redan lämnat skiten, så det spelar ingen roll vad jag skriver. För jag är över den tiden. Det började i 6an i skolan, där började jag skolka. I början bara för att det var "kul", men sen gick det över till att det blev mycket skönare att slippa skolan eftersom jag hade jävligt svårt i skolan. Så jag fortsatte, jag fejkade sjuk varje dag, stack från skolan, bråkade med varje lärare. Dom satte nya lärare på mig, dom testade att jag skulle jobba i ett "ensamt rum", men det gick inte heller. Jag drog bara, eller tjafsade för jag kunde verkligen inte, det var för svårt. Jag gick ut 6an. Längtade till 7an, för trodde det skulle bli bättre med en ny skola, klass och andra lärare. Men det vart nästan bara värre, eftersom jag fick nya vänner som inte var dom bästa. Som inte heller gick i skolan. Men i början gick jag i skolan, för jag var så säker på att en nystart var det jag behövde. Men så var det inte, allt blev bara svårare och svårare. Jag mådde dåligare och dåligare. I mitten av 7an, skolkade jag precis hela tiden. Jag var kanske i skolan 4 timmar på en hel vecka. Jag var i skolan, men aldrig på lektioner. Jag kunde sitta utanför klassrummet bara, men gick aldrig in. Jag började röka, som en tröst ungefär. I början trodde jag aldrig att jag skulle bli beronde, men som folk sa. En gång för mycket och det är kört och så var det. Jag började umgås med mina "vänner" som inte gick i skolan, som verkligen inte var bra för mig. Veckorna gick, jag fick sommarlov. Och jag tog nya tag tills jag skulle börja 8an. Jag pallade verkligen inte, det var möte efter möte hur dom skulle göra med mig. Jag orkade inte, jag var så jävla svag så ni anar inte. Dom ville ha mig till en annan skola, jag vägrade. Efter några veckor i 8an gav jag upp. Jag lämnade allt i skolan, började med massa skit som förstört både mig och mitt liv. För jag fastnade för den äckliga skiten jag hållt på med, det var så skönt för stunden. Men paniken efteråt kan inte någon förstå. Jag höll på så jävligt länge, jag fick uppehåll ibland och bara var hos min häst. Men sen fick jag praktikplats i ett travstall, trivdes inte där. Så jag bytte till "mitt" stall, där jag trivdes så sjukt bra. Saknar faktiskt min praktik nu fast jag har sommarlov. Men jag fixade praktiken, jag passade tider, jag skötte det jag skulle och allt gick så bra. Tiden gick och snacket om vart jag skulle gå 9an började, det tog död på mig. Jag mådde så dåligt över det, jag ville inte flytta. Föll tillbaka till skiten jag höll på med, igen. Jag fick flera anmälningar på mig, soc var som svansar efter mig, möte efter möte. Jag ville ge upp, men jag ville vara stark. Och tillslut vart det bestämt att jag ska flytta till Thailand i ett år och fixa mina betyg där. Och vad skulle lilla jag säga? Kändes som jag inte hade så mycket att säga emot, men jag gick med på det OM jag fick åka hem över jul och det lovade dom mig. Nu går jag på pissprov nästan varje vecka, umgås inte med dom vänner som fått mig att hamna i den skiten jag satt i, jag tänker mig för innan jag gör något. Jag har mina äkta vänner kvar och jag håller på att ta mig upp igen från botten. Nu är det bara en sak jag kämpar för och det är att jag ska fixa mina betyg och få min framtid som jag alltid drömt om. Hoppas ni alla förstår anledningen till varför jag gjort som jag gjort, men misstag som misstag. Aldrig igen, jag är påväg vidare från skiten. Stay strong!

Vaknade fett tidigt idag, typ 9 fast jag la mig tvär sent

men ska snart åka till prinsen med mamma, kan behövas

mycket som händer just nu och behöver snacka med henne faktiskt

sen sover jag hos eve inatt, eftersom vi åker till stockholm imorgon, äntligen! 

ska bli så fkn skönt att få komma härifrån ett tag, wihoo♥