Jag tror nog ingen förstår min kärlek till mina hästar, mina egna pojkar. Mina solstrålar, dom som får mig att klara av en dag. Jag älskar dom mer än allting. Språket jag har med dom kan ingen förstå, dom är bäst. En dag utan dom känns som en evighet, som att tiden stannat. Inte ett steg utan er i mitt liv♥

Har vart as mycket knas på sistonde därför jag inte bloggat, men jag saknar mitt gamla liv

då jag bara levde med mig själv och mina vänner, så jävla skönt

men tillbaka till det, fast sköta sig och gå i skolan eftersom ja blivit duktig! 

idag har jag vart med eve, alltid lika skönt att vara med sin andra halva

sen har ja snackat med omar lite nu på kvällen och nu ska jag försöka sova

en vecka kvar sen lov, bara att kämpa på

Har inte bloggat på vet inte hur länge? Men ni som bara läser min blogg vet säkert inte att jag är tillbaka i Sverige hos mamma. Anledningen till varför jag åkte tillbaka var för att jag för det första inte trivdes där, jag hade för stor saknad hem efter allt och alla, och jag kommer bättre överäns med mamma. Så jag flög hem själv, började i domarhagen igen. Trodde jag aldrig, nu har jag gått där i 2 veckor ungefär. Allt rullar på som det ska, blivit lite för mycket knas den senaste veckan. Misstag som misstag, någon gång lär man sig. Bara att resa på sig och ta nya tag. Men idag har jag inte gjort någonting alls, utegångsförbud osv, träffat rodelio en stund iaf!♥