20 dagar kvar till det är sagt att jag ska åka, jag vet själv inte vart jag står. Alla papper är skriva, allt är betalt, allting är klart. Men jag, som ska göra det här står still. Det är helt svart framför mina ögon, jag vet inte hur jag ska hantera allting. Det blir för mycket på samma gång, benen bara blir svagare, huvudet blir bara mer åt helvetet. Allting går fel, ingenting går som det ska. Jag är vilse, helt vilse. Jag går runt i en cirkel och hoppas på bättre tider fast jag inte ens ser slutet på allt det här. Jag försöker verkligen göra allting för att få allt att funka, jag gör precis allt. Men när jag har fått allt på plats, kommer de nå nytt som fuckar det. Allt går bara runt och runt utan slut. Jag skriker till hela världen att jag behöver hjälp ur det här, men ingen hör mig, ingen.