Nu skriver jag en gång för alla så ni som velat veta mina tankar och åsikter får veta nu. Allt jag kommer skriva nu är inte i närheten av det jag skriver på bloggen, där är det både lögner och sanning på bloggen. Men nu ska jag skriva ren sanning om precis hela mitt liv, mina kompisar alla gnäller på, skolan, att jag inte har någon framtid, att jag inte sköter Prinsen, att jag inte bryr mig om mamma och Tim osv. Jag mår bra, det gör jag så länge jag inte är i skolan. Både jag och alla andra vet att jag måste gå i skolan och fixa mina betyg. Men om man kämpat i 4 år och misslyckats hela tiden, tänk dig in i den situationen det är inte så lätt. För det är klart man tror att man inte klarar av det när man inte gjort det på 4 år. Och ni som säger " kämpa, jag vet att du kan bara du är här i skolan " , det är skitsnack! För dom där orden har jag trott på i 4 år, förstår ni att man tröttnar då och inte bryr sig och kör sitt egna race? Gnäll inte på mig och hur jag lever för det var ni som sa " jag vet att du kan bara du vill " som förstörde det för mig. Jag ville i 4 år, jag har alltid velat, jag har aldrig vart tjejen som vill skita i skolan och bara dra från allt. Den enda som har stått vid min sida genom dom här 4 åren och gör fortfarande fast hon redan fallit pga mig är mamma. Hon är min ängel, någon jag inte skulle klara mig utan. Hon är på botten totalt, jag vill göra henne stolt och få se henne le pga mig men jag kan inte, för jag klarar inte av skolan, jag gör inte det tiden har gått och jag har inte fått någon hjälp utan bara massa värdelösa svar. Hon ska inte få ta nå mera jävla skit för mig, hon har inte gjort något annat än att bara stöttat mig. Mamma lovade mig att hon skulle hjälpa mig så jag skulle klara det, men det gjorde hon inte bara för hon klarade inte av det. Jag är inte nå besviken på henne alls, hon har alltid försökt genom alla år och det är henne jag ska tacka om någon. Och Tim han står alltid vid min sida vad jag än gör, jag litar på han mer än någon annan. Jag kan berätta precis allting för honom hur dåliga saker det än är så kan jag alltid berätta för honom. Det är han jag går till först om det hänt något, jag skulle kunna offra så mycket för dom här två. Förlåt för allt, ni är mina änglar och tack för att ni fortfarande kämpar för mig. Mina kompisar, jag är så trött på allt gnäll över dom. Jag är med vilka jag vill, och ja jag är 14 år och jag ska inte bestämma så mycket. Jag ska börja lyssna mera, men jag bryr mig inte om jag får höra att jag inte får eller ska vara med dom. Jag är med vilka jag vill, jag märker när saker går för långt. Jag har inget emot folk som tar droger, röker, dricker. Dagens samhälle är så nu, det är bara att kolla på dom flesta ungdomarna, dom flesta har en andledning till det dom gör, inte alla men dom flesta. Sen har vuxna frågat om jag inte är rädd att vara med sånna här, nej det är jag verkligen inte jag är tryggare med dom här än med andra och det är bara ren sanning. Mina vänner är som min andra familj, skulle aldrig klarar mig utan dom, aldrig någonsin. Prinsen han sköter jag men jag sköter han inte som förut, jag skulle aldrig sköta Prinsen på nå sätt som jag vet skadar han. Jag bryr mig om honom lika mycket som jag alltid gjort. Men jag är i den åldern då det är killar och kompisar, och det måste även ni alla vuxna förstå. Allt förändrats ibland och det får man ta, Prinsen han vet att jag tar hand om han, och jag vet att han mår bra. Jag kommer aldrig göra mig av med honom oavsett hur mycket jag tappar intresset, han är som min bästavän. Han bara lyssnar men inte säger någonting, det är så skönt att slippa höra hur värdelös man är. Han bara är där, finns där, han bara är sig själv och jag är mig själv med honom. Han är min bästavän, vi har gått igenom så mycket. Jag räddade hans liv, jag räddade hela honom. Han klarar sig inte utan mig och jag klarar mig inte utan honom. Jag skulle aldrig lämna bort honom när jag vet att han inte klarar sig utan mig. Jag är så trött på folk som snackar, jag är trött på massa hot med soc och fosterfamilj, jag är så trött på skolan, jag är så trött på att folk inte litar på mig. Sluta va på mig om ni ändå inte litar på mig. Då klarar jag mig själv, jag är så trött på lärare som bara snackar. Ni hjälper inte mig ett skit, ni bara låtsas bry er ni har aldrig brytt er. Men när jag slutar bry mig då blir det ett helvete och massa jävla snack om fosterfamilj och jag vet inte allt. Tänk till innan ni öppnar käften, jag är så trött på allt nu och jag tänker sätta ner foten nu som jag borde gjort för längesen. Och jag vill vara med dom här kompisarna, och ni vuxna som tror att jag söker mig till dom bara för att jag mår dåligt, ni tror så fel. Jag är med dom för att dom får mig gladare än någonsin. Sista månaden jag inte gick i skolan och bara var hos Prinsen och var med dom mådde jag så bra, kan inte förklara med ord hur bra jag mådde. Kändes som hela jag svävade på moln, jag tyckte om livet för en gångs skull och det var för att jag inte var i skolan. Jag vill inte vara emot någon av er för jag är inte en sån person. Men tänk till, ni har misslyckats totalt. Dags att tänka om innan ni gör samma sak mot någon annan som verkligen behöver hjälp i skolan för att klara sig. Jag har fallit många gånger och tagit mig upp, jag är stark och jag ger inte upp men det är för Tim och mammas skull. Dom har aldrig gett upp för mig och då ska inte jag ge upp för dom heller. Och om jag inte har någon framtid, glöm inte en sak då, det var inte jag som gjorde fel det var skolans fel. Jag säger bara en sak, säg ingenting om dom jag är med för det är en sak som jag bara kommer lyssna på och glömma lika fort. Jag kommer inte ta in det, så ingen idé att ni säger något om dom mera. That's it!