Det är på nätterna när man ligger helt ensam alla tankar kommer upp. Jag vet inte vad som hände, allt hände så fort. Jag förändrades på noll tid, kändes som jag inte hann blinka ens. Från att vara ute från morgon till natt, till att vara hemma hela dagarna och bara vara hos hästarna. Jag hade inget val, jag hade verkligen inte det. Jag var tvungen att bevisa att jag KAN förändra mig om jag vill på nolltid. Nu har jag visat att jag kan, men det betyder inte att jag ska gå tillbaka till mitt gamla liv. Jag kommer inte supa varje helg som jag gjort förut bara för att ha kul, det är inte värt det. Jag tänker inte vara den som gör familjen besviken längre. Jag kommer inte vara ute hela dagarna, jag kommer sköta det jag måste sköta så som hästarna, mig själv, mamma, tim. Jag tänker ta hand om mina närmaste. Jag har förlorat mycket på att jag valde det här livet, men jag är nöjd över det. Flaskan kommer inte vara min bästavän längre, det är bara som en kul grej ibland. Jag kommer ta mera ansvar, jag kommer tänka innan jag gör saker. Jag kommer inte ta vad som helst, kommer tänka på vad jag stoppar i mig. Jag vet inte vad som fick mig att vakna till, som jag sa det gick så fort jag hann inte inse ens. Nu efteråt tänker jag till, jag förstår inte hur jag kan ha gjort så mycket som skadat mig och nu efteråt inte gett ett jävla skit. Det är såklart, jag saknar skiten varje dag, varje minut, varje sekund. Jag vill bara ha det tillbaka, men nu finns det något som skriker nej inom mig, det är något som bara stoppar mig från det. Jag vet inte vad det är, för förut fanns det inget sånt då var det bara att köra på hela tiden. Jag sket totalt i allt, jag sket i vad jag stoppade i mig, liksom jag levde livet bara. Jag behandlade mamma och tim som luft, dom fanns inte för mig. Allt dom sa till mig, allt dom nästan skrek till mig för att dom var rädd om mig. Jag lyssnade på det, men lika fort slängde jag bort orden som ingenting. Jag vet inte om jag ville förändras, för jag trivdes med livet jag levde. Det var jobbigt på något sätt också, pressen var alltid där. Ångesten var där över att jag visste att jag gjorde fel saker dag in och dag ut, hela tiden. Men jag ville ändå, jag gillade det. Men nu tänker jag efter, jag klarade inte av att se tim och mamma ledsna och falla pga mig. Ingen kunde göra någon, det hängde på mig. Jag var tvungen att vakna till, jag var tvungen. Det fanns inga men. Jag har världens bästa bror som jag verkligen älskar över hela mitt hjärta, alltså dom som känner mig vet hur mycket han betyder för mig. Det är sjukt, jag kan ligga och gråta ibland bara för jag är så glad att jag har han som min bror. Jag kommer alltid backa honom till hundra procent det spelar ingen roll vad det är. Att se honom ledsen är det värsta jag vet, det finns inge värre. Om jag kunde skulle jag göra allting för honom, om jag kunde skulle jag göra hans liv till hans dröm. Jag vill bara att han ska lyckas i livet, jag vill att han ska få leva så som han vill i framtiden. Ingenting ska få stoppa honom, han kan sin grej. Jag skulle aldrig någonsin i hela mitt liv byta ut honom mot någonting annat. Folk säger att pengar är kärlek, jag skulle inte byta ut honom mot flera miljoner. Min bror är min kärlek, jag behöver inga behöver så länge jag har han i mitt liv. Min mamma vet jag inte vad jag ska säga om. Jag har svikit henne gång på gång, herregud det gör så ont bara jag tänker på det. Men känslan att veta att vi börjat prata mera nu och att vi umgås nästan varje dag är oslagsbar. Jag älskar henne av hela mitt hjärta, min egna ängel. Hon har gått igenom så jävla mycket skit för mig, du är den starkaste mamman jag känner. En riktigt krigare är du! Jag vet inte hur jag ska tacka dig för att du fortfarande står kvar vid mig sida efter allt jag gjort och sagt mot dig. Helt bokstavligt talat har jag vart en fitta mot dig. Du förtjänade inte ens mig där ett tag när jag var som värst, fyfan. Men du ska veta att allt jag gjort och sagt har jag aldrig menat på nå taskigt sätt, det tror jag du vet. Men jag är så sjukt glad över att jag har dig som min mamma. Jag vill bara att allt annat ska lösa sig för dig, jag kan inte göra så mycket åt det. Men min största önskan är att få se dig glad. Jag älskar dig och kommer alltid ställa upp för dig. Min pojkvän, herregud finns inga ord för killen. Jag älskar honom så sjukt mycket, jag har trott att jag vart kär många gånger förut. Men det har jag verkligen inte. Jag har gått igenom så mycket med honom så det är sjukt, vi har gått fram och tillbaka hela tiden. Men vi klarar oss inte utan varandra, jag klarar mig inte utan honom iaf det svär jag på. Tiden när det tog slut var hemsk, jag saknade honom så det gjorde ont. Samtalen på nätterna, smsen, våra töntiga bråk, saknaden efter varandra osv. Jag saknade precis allting med honom. Vi har samma humor, allting. Vi dampar hela tiden, och det är så skönt att vi kan skämma ut oss totalt och sen bara skratta åt det. Helt ärligt, han är min fucking drömkille som jag aldrig trodde jag skulle få tillbaka. Jag trodde aldrig det skulle bli vi igen, du har räddat mig så många gånger. Fast du sitter i skiten själv så gör du allt för att få mig ur det. Det kan komma dagar då jag vill bara vill döda dig hahaha, men ingenting kommer kunna ändra någonting. Du är min ängel fast du kan göra så att jag kokar ibland. Ingen kan ta din plats, aldrig någonsin och det lovar jag. Jag har vart kär en gång och det är i dig. Det är du och jag, de är så det ska vara. Jag älskar dig mer än allting annat min finaste. Och sen sist men inte minst så har jag prinsen, guds finaste skapelse. Min finaste och värdefullaste ägodel. Vad vore jag utan honom? helt seriöst vet jag inte det. Så många gånger jag bara fallit ihop och tårarna bara sprutat. Jag ska vara helt ärlig, så många gånger jag velat tagit livet av mig men sen har jag åkt till honom istället i några timmar. Och trycket från axlarna lättade bara efter några timmar med honom, min lillkille! Han är så underbar på alla sätt och vis. Hans personlighet, det är något man fastnar för från första gången. Jag skulle aldrig kunna göra mig av med honom. Aldrig någonsin, han är en del av mig. Han har det bra med mig och jag har det bra med honom. Det är jag och han nu, ingen annan är i vägen för oss. Det är bara jag och han som finns för oss två. Ingen kan stoppa oss, ingen. Vi har gått igenom så mycket, så varför ska vi backa för någonting annat? När vi är med varandra då kör vi bara på, vi backar inte för något. Vi tvekar inte på någon så länge vi är med varandra. Tack för att du räddat mig när allt vart som värst. Min fina prins! Jag lovade att vara helt ärlig i det här inlägget och det ska jag. Jag har min mamma, min bror tim, min pojkvän, alla vänner och prinsen. Jag har ingen pappa, jag vill inte veta av honom. Han har gjort så mycket mot både mig och dom jag är räddast om. Jag vet inte om jag kommer förlåta honom nå mera, han har sänkt mig totalt. Klart alla ungdomar behöver sin pappa i sitt liv. Men jag behöver inte min om jag ska vara ärlig. Han förstör bara för mig, han vill inte hjälpa mig. Jag har inte trott på folk som sagt att han inte vill mig väl, jag har inte trott på det. Liksom en pappa vill väl sin barn allt väl? Men det är inte så, han vill fucka upp precis allting för mig. Så fort jag gör något bra hittar han nå fel i det. Jag behöver inte han i mitt liv mera, men det sårar mig att andra som jag älskar över hela mitt hjärta får stå ut med han. För hans ord knäcker en på mitten, ett sms och man är helt på botten. Jag är stark så jag klarade mig jävligt bra. Men när jag ser dom jag älskar falla, då är det på gränsen alltså. Jag vill kunna göra något, lilla jag. Jag känner mig så hjälplös. Men folk säger att jag är den starkaste personen dom känner, det är alltid den komplimangen jag får. Och jag vet inte om det är så, men jag har kommit så långt i mitt liv att jag inte kommer låta någon trycka ner mig. För jag vet vad jag vill och det är de jag går efter. Jag vet precis hur jag vill leva i framtiden och det är de jag strävar efter. Sen får folk säga vad dom vill, I don't care! Jag behöver inte min pappa, jag behöver ingen som förstör för mig. Jag är klar med sånt och har satt min gräns nu och den gick du över. That's it. Jag vet vilka jag behöver för att klara mig. Jag håller mina vänner hårt, nära hjärtat. Jag kommer inte göra av med dom. Men jag kommer förändra mig själv. Men nu tänkte jag bjuda på lite blandade bilder från mitt "förra liv" och lite nytagna bilder. Jag ser redan skillnad, bara leendet..