Hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv för att jag svikit dig? Jag klarar inte av nå mera, jag klarar inte av att veta att jag svikit den som stog mig närmast. Du betyder så jävla mycket så det är jobbigt. Du säger att allting är lugnt, men du är alltid killen som kan ta så mycket skit och inte säger ifrån. Men jag vill inte vara den som gör dig besviken eller ledsen, varje natt fäller jag tårar för dig. Jag skakar av rädsla för att en dag förlora dig, om du bara kunde berätta för mig vad jag skulle göra för att du ska tycka om mig som förut. Jag vet att du inte gör det, fast du säger det. Jag klarar inte av att skriva om dig, men jag vet inte vart jag annars ska prata ut. Jag saknar dig så det gör ont, det skär i hela mig. Jag vill bara krama om dig, jag vill bara viska i ditt öra att jag är ledsen för att jag svikit dig, jag vill skrika inför hela världen hur mycket jag älskar dig. Jag kommer aldrig låta dig vandra ensam och jag kommer alltid stå bakom din rygg och se till så du inte faller. Jag kommer offra allt för dig bara du är glad, det är du värd. Du är inte värd nå mera motgångar i livet, du har haft dina. Nu är det din tur att leva lyckligt, jag kommer hjälpa dig till slutet bara du ber om det.