Jag behöver inte eran jävla hjälp, erat tjat erat skrik. Jag klarar mig utan den skiten, det där att ni skulle stötta mig genom allt det kan ni tänka om. Fyfan, fuck er båda två. Ärligt talat samma blod samma kött, men så jävla besviken jag är, så jävla ledsen. Jag klarar mig själv, eller det gör jag inte men jag behöver ingen hjälp speciellt ingen hjälp från er. Ni kan hjälpa varandra med det ni misslyckas med mig, trodde ni var på min sida ni säger att ni skiter i vad andra säger och att ni ska hjälpa mig. Men erat jävla tjat erat jävla skrik, ta er för i helvete! Det tar så hårt på mig det här, men vad ni än säger nu så tänker jag inte förlåta er för att ni fått mig på botten, säger det en gång till samma blod samma kött allting, och ni gör såhär? vafan tänker ni med? och att jag väljer bort prinsen, seriöst tänk om. Tror ni själv jag väljer bort han? Jag behöver han lika mycket som jag behöver mina vänner, hade ni velat mitt bästa hade ni hjälpt mig. Gnäll inte på mig att jag är helt död, ingen av er skulle klara av att gå i skolan och ha ont i magen 6 timmar varje dag, sen åka till prinsen i 3 timmar, sen va med kompisar. Ni skulle aldrig pallat med det, så håll käften förfan och kolla hur jag kämpar med att få ihop allt istället. Tårarna bara rinner just nu, jag känner mig så sviken, så ensam, så jävla svag. Men när jag står där en dag, med bra betyg, med prinsen, med mina vänner. Tro inte att ni ska komma tillbaka och be om ursäkt då, för då har jag klarat mig helt själv, helt jävla själv utan er. Under 4 års tid har ni bara sagt du är stark, du klarar det. Jävligt lätt för er att säga när ni aldrig i hela erat liv varit i samma situation som mig. Och säg inte en gång till att ni förstår hur det är för mig, för det gör ni inte. Orkar inte..