Jag brukar aldrig prata om folk jag saknar och sånt, tycker bara inte om det. Men just nu är det så grovt jobbigt, jag saknar pappa så det gör ont. Vi pratar aldrig längre, vi träffar aldrig varandra längre, vi smsar aldrig mera. Jag hör aldrig något från honom. Han bor i Thailand på vintern ungefär 6-7 månader, alltså får jag inte se min egna pappa på så lång tid. Det tar verkligen kraft från hela mig att vara ifrån honom. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag önska att det inte var såhär. Det är så mycket jag skullle vilja säga till dig men som jag inte vågar, jag vill sova hos dig någon natt ibland och verkligen ha egen tid med dig. Men det är så mycket som kommer i mellan då och jag vågar inte säga något då. Men jag vill ha dig som min pappa, precis som en vanlig pappa inge bråk eller något. Jag har ingen kraft till att ha det såhär med dig, jag saknar dig otroligt mycket pappa och vill att du ska veta det. Jag var så glad när du kom hem från Thailand, tänkte att vi äntligen skulle få träffas mera. Men så vart det inte, du kom hem för ungefär 2-3 månader sen. Vi har träffats 5 minuter sen dess ingenting mera. Folk tror jag inte tar det så hårt att vi inte träffas och har kontakt som förut, men jag visar det bara inte. Jag har aldrig visat det här för någon. Jag saknar dig mer än allt annat och jag kommer alltid älska dig vad som än händer♥