Jag vet att jag hamnat helt fel, jag vet att jag gör fel saker, jag vet det.. Men jag är samma person fortfarande, tro det eller ej. Jag förändras inte som person bara för jag gör fel saker. Jag kommer alltid ställa upp för mina vänner som jag alltid gjort, jag kommer alltid offra allt för dom som jag alltid gjort. Jag försöker dölja för alla hur jag egentligen mår, men ibland går det inte. Jag har vart så stark genom allt och försöker fortfarande vara det, men ibland orkar jag inte och bara faller. Men jag lyckas ta mig upp hela tiden, tack vare mina underbara vänner och min häst. Men just nu vet jag inte vem jag är, asså jag bara lever tar dag för dag. Det är både skönt och jobbigt men jag vill inte leva såhär. Hela mitt liv fuckar upp sig mera dag för dag. Jag vill inte snacka om hur jag mår, det är bara jobbigt för jag vill må bra. Jag mår bra när jag är ute och bara är med alla, jag mår så sjukt bra. Men när jag kommer hem får jag världens panik och ångest, tankarna bara dödar mig totalt. Vafan håller jag på med? Varför gör jag såhär med mitt liv? Är det verkligen värt det? Jag blir så lugn och glömmer alla problem när jag sitter där med skiten i min hand. Men hjälper det ens? Kanske för stunden, men inte i längden. Alla ni som fortfarande är vid min sida och stöttar mig, det betyder så jävla mycket skulle aldrig kunna förklara för er hur tacksam jag är. Ni behöver inte göra något, jag får klara det själv men bara veta att jag har er vid min sida gör mig starkare. Jag vet inte hur länge jag orkar, skolan förstör hela mig, jag orkar inte.. Vill bara vara lite glad, för en stund bara. Bara känna hur det känns.. Men jag hoppas ni alla vet att jag älskar er som stöttar mig hela tiden..