Jag minns allting, precis varje sak som hände. Den 14 december är nog den bästa dagen i mitt liv helt ärligt talat. Har aldrig vart så glad när jag gått ur sängen hela jag var så pigg och glad, hade så mycke kraft i hela min kropp som jag inte haft på flera flera år. Jag var så taggad till allt var inte ens trött? Jag började fixa mig direkt jag vaknade, åt frukost, packade det sista och åkte till tågstationen och väntade på tåget till arlanda. För en gångs skull fick jag se min mamma glad, bara för att jag var det.. Det var så underbart att jag äntligen kunde andas ut och vara glad och visa henne mitt leende. Ingen förstår hur mycket jag velat vara glad framför henne och också se henne glad tillsammans med mig. Jag åkte till arlanda tog ungefär 1,5 timme då satt jag bara tyst och lyssnade på musik och tänkte hur underbart det ska bli att få komma bort. Sen var vi framme, vi åt donken snackade men jag var fortfarande mest tyst jag börja bli orolig och få panik för saker, kommer prinsen klara sig? det var min tanke genom hela resan. Men jag klarade det, vi gick och chekade in väskorna och allt det där. Sen kom vi in där man ska visa sina pass då klev jag över gränsen, fattar ni? jag kunde inte gå tillbaka. Så sjukt underbar känsla var det, jag var fast där och jag skulle bort, bort från allting! Vi väntade ungefär 1 timme, efter en halvtimme ringde pappa mig och frågade hur jag mådde eftersom senast han snackade med mig grät jag och nästan skrek för jag mådde så dåligt. Men när jag svara och han frågade hur jag mådde kunde jag inte hålla mig jag mådde så jävla bra. Jag svarade bara det är jätte bra. Han vart också så glad precis som mamma, äntligen hade jag fått båda dom glada. Sen innan han la på sa han hoppas det går bra med flygresan nu, vi ses om några timmar min älskade dotter. Jag vill att ni alla skulle få se hur glad jag var, jag nästan gråter när jag skriver ner det här för jag vill uppleva känslan igen. Jag satt och väntade sen började vi gå mot flyget när jag satt mitt första steg i flyget så gud jag mådde så bra. Flyget började röra på sig fortare och fortare jag bara såg problemen åka längre och längre bort. Efter ungefär 5 minuter var jag uppe i luften alla problemen och allt var borta från mig dom flög bort och jag flög längre bort. Vi fick mat nästan direkt på flyget jag åt och sen började jag lyssna på musik och sen satt jag bara och kolla ut genom fönstret jätte länge. Somnade ett tag också, timmarna gick jag satt och skrev massa dikter också. Hade setat på flyget ungefär 7 timmar, då fick vi frukost jag vart bara gladare och gladare för varje timme som gick för jag var längre bort från allting då. Jag åt frukosten satt och pratade med mamma lite om massa saker, sen så började jag lyssna på musik igen och kolla ut. Timmarna gick och jag vart gladare och gladare. Jag har setat på flyget ungefär 14 timmar tror jag det var? Sen sa dom att vi skulle landa och då trodde jag ärligt jag skulle dö, jag ville bara hoppa, skrika, gråta av lycka! Vi landade och jag tog min väska och gick ur ut flyget det var tidigt på morgonen där så det var fortfarande mörkt. Min pappa bor i Phuket men vi skulle byta flyg i Bangkok huvudstaden. Så vi gick runt där på flygplatsen i Bangkok och letade efter rätt flyg. Sen fick vi sitta och vänta ett tag och sedan tog vi en buss till flyget det var så varmt jag kunde knappt andas ärligt. Men sen så satt jag på det andra flyget då börja det ljusna till lite ute men den flygresan tog ungefär 2 timmar. Sen var jag framme i Phuket alla var trötta men inte jag. Jag var så pigg och glad! Vi skulle gå och hämta väskorna och vet ni vem jag får se då? jo min pappa som jag inte träffat på flera flera månader, det kom både tårar och allt. Kramade om honom och hämtade mina väskor sen tog vi en taxi hem till honom. Mamma och tim tog en taxi, men jag ville åka med pappa och andreas. Det tog ungefär 30 min till han från flygplatsen med taxi. När vi var framme gick vi upp till han och jag trodde fortfarande jag skulle dö för det var så varmt. Men vi satt oss och snackade om flygresan och allt bara, äntligen fick jag träffa pappa! Vi skulle stanna där 3 veckor men det vart nästan en månad. Dagarna gick och gick där nere jag mådde så bra jag var så glad, men sen börja dagarna närma sig hemresan. Dagen kom då vi skulle hem, jag gick upp runt 5 på morgnen för kl 6 skulle vi åka till flygplatsen jag hade världens panik jag sa ingenting. Vi flög till Bangkok även pappa. Vi skulle bo på hotell där 2 nätter jag gillade verkligen Bangkok vi gick runt mest och åt massa också. Pappa skulle bara stanna där en dag och vi två han skulle åka hem på morgonen, jag var så ledsen kramade om honom och sa hejdå. Det var nog det jobbigaste jag gjort. Dagen efter så gick vi runt på stan där och åt donken och massa sånt. Sen tog vi en taxi till Bangkoks flygplats vi skulle vänta på flyget i 10 timmar. Jag satt bara och tänkte i 10 timmar. Men sen skulle vi cheka in väskorna för att åka hem det var nog det värsta jag varit med om. Men vad skulle jag göra? jag var tvungen, vi chekade in väskorna och sen visade passen och det vanliga sen så satt jag på flyget det gick så fort allting. Jag kunde inte förstå att jag skulle hem, alltså hem till allt alla problem allting. Jag ville verkligen inte hem, men vi fick mat direkt på flyget jag var verkligen hungrig så åt jätte fort sen börja jag lyssna på musik, la en filt över mig och börja gråta, skaka, svettas allt. Jag hade sån panik för att komma hem. Men nu satt jag där och kunde inte göra något. Planet lyfte och jag bara såg alla lampor och flygplatsen försvinna sen vart allt helt svart. Jag satt helt tyst helt stilla i 14 timmar. Sen säger dom att vi ska landa då fattar jag att jag är hemma, asså hemma i Sverige. Jag säger ingenting börjar gråta framför mamma. Då fanns det ingen glad mamma längre. Fanfanfan! Så fort jag kom tillbaka föll hela jag till botten igen och jag orkar inte ta mig upp mera, jag vet inte hur jag ska göra. Jag orkar inte vänta tills december för att få komma dit igen.